Swedish Supreme Court denies secondary debtor's right to offset debt after acquiring claim post-seizure notice.

Länsrätten i Stockholms län meddelade d 30 okt 1981 interimistiskt beslut om betalningssäkring i egendom, tillhörande AB Agripeta. Kronofogdemyndigheten i Stockholm verkställde beslutet samma dag, varvid bl a en fordran som bolaget hade på Målfrid K om 50 000 kr jämte ränta enligt skuldebrev, utfärdat av Målfrid K till bolaget d 29 sept 1981, betalningssäkrades. Den 13 nov 1981 delgavs Målfrid K förbud att erlägga betalning till annan än kronofogdemyndigheten. Genom beslut d 14 dec 1981 fastställde länsrätten det interimistiska beslutet. Samma fordran utmättes för skatter d 12 jan 1984. Förbudsmeddelande i anledning av utmätningen delgavs Målfrid K d 22 febr 1984.

I skrift, som inkom till kronofogdemyndigheten d 30 april 1984, meddelade Målfrid K, att den utmätta fordringen täcktes av en kvittningsgill motfordran, som hon övertagit d 23 dec 1982.

Kronofögdemyndigheten (t f kronofogden P.) yttrade i beslut d 1 aug 1984: Då motfordringen övertagits efter det att Målfrid K underrättats om betalningssäkringen finner kronofogdemyndigheten inte skäl att godta den av Målfrid K gjorda invändningen utan lämnar denna utan avseende.

Målfrid K anförde besvär i Svea HovR och yrkade att hon kvittningsvis skulle få avräkna motfordran på Agripeta.

HovR:n (hovrättsråden Sundberg-Weitman och Wedin, referent, samt hovrättsassessorn Tell) anförde i beslut d 18 sept 1984: Enligt 3 kap 28 § skuldebrevslagen har gäldenär inte rätt till kvittning, om borgenären har överlåtit sin fordran och gäldenären har förvärvat sin motfordran efter den tid då överlåtelsen blev honom kunnig. Regeln måste anses tillämplig också i det fall att borgenärens fordran har tagits i anspråk enligt betalningssäkringslagen och gäldenären har förvärvat sin motfordran efter den tid då han fick kännedom om betalningssäkringsåtgärden. På grund härav och på de skäl kronofogdemyndigheten anfört lämnar HovR:n besvären utan bifall.

Målfrid K anförde besvär och yrkade, att HD med ändring av HovR:ns beslut måtte förklara henne äga rätt till kvittning.

Riksskatteverket bestred ändring.

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Fröding, hemställde i betänkande att HD måtte meddela beslut som efter en redogörelse för saken upptog följande:

Skäl. Målfrid K har till stöd för sin talan i HD anfört bl a följande. Enligt 1 § lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter innebär betalningssäkring att egendom tas i anspråk för att säkerställa betalning i avvaktan på att statens fordran avgörs. Den rätt som härigenom uppkommer för staten är en villkorad förmånsrätt. Genom betalningssäkringen avskärs ägaren till den betalningssäkrade egendomen från sin förfoganderätt till denna, men egendomen är fortfarande hans. Betalningssäkring innebär inte överlåtelse av egendomen i fråga, och Målfrid K har inte genom betalningssäkringen avskurits från rätten att göra betalningsinvändning innan utmätning av fordringen ägt rum.

Riksskatteverket har till grund för bestridandet anfört: Genom såväl verkställighet av betalningssäkring som utmätning får staten som borgenär särskild förmånsrätt enligt 8 § förmånsrättslagen (1970:979) i den egendom som tagits i anspråk eller utmätts. Förmånsrätten ger staten i princip samma rättsliga ställning som panthavare. Enligt 10 § skuldebrevslagen skall det som i denna lag sägs om överlåtelse gälla även i fråga om pantsättning. Målfrid K har förvärvat sin fordran på gäldenärsbolaget efter det att hon genom delgivning av förbudsmeddelande fått kännedom om betalningssäkringen. Hon äger därför jämlikt 28 § skuldebrevslagen inte kvitta sin fordran mot den ianspråktagna fordringen.

Betalningssäkring är en säkerhetsåtgärd för att säkerställa betalning av fordran på skatter, tullar och avgifter. Beslut om åtgärden får fattas om påtaglig risk föreligger att gäldenären inte kommer att betala fordringen och fordringsbeloppet är betydande. Egendom, som omfattas av betalningssäkring, måste i princip bli föremål för utmätning, innan det allmänna kan få betalning ur egendomen. Jämlikt 8 § förmånsrättslagen ger betalningssäkring förmånsrätt i den egendom som har tagits i anspråk. Verkställighet sker enligt de för utmätning gällande reglerna. Beträffande betalningssäkring av fordringar, som inte grundas på löpande skuldebrev, innebär detta enligt 6 kap 3 § UB att sekundogäldenären eller annan förpliktad meddelas förbud att fullgöra sin förpliktelse till annan än kronofogdemyndigheten eller den som myndigheten anvisar. Härigenom avskärs huvudgäldenärens legitimation som betalningsmottagare, och kronofogdemyndigheten inträder i dennes ställe.

Lagbestämmelser saknas om sekundogäldenärens möjligheter att i denna situation fullgöra sin betalningsskyldighet mot kronofogdemyndigheten genom kvittning av motfordran hos huvudgäldenären. Av regeln i 11 § betalningssäkringslagen framgår emellertid att huvudgäldenären inte får överlåta egendom, som har tagits i anspråk genom betalningssäkring, eller till skada för borgenären förfoga över egendomen på annat sätt, utan att kronofogdemyndigheten medger det. Åtgärder, som huvudgäldenären vidtar i strid mot förfogandeförbudet, blir i princip ogiltiga (NJA II 1978 s 582). Det kan vidare nämnas att vid utmätning av fordran på grund av enkelt skuldebrev kvittningsreglerna i 28 § skuldebrevslagen torde anses analogt tillämpliga (se t ex Sigeman, Lönefordran, 1967, s 167; Tiberg, Skuldebrev, växel och check, 4 uppl 1984, s 38 f, 44 f).

Tvisten rör ett fall där sekundogäldenären - Målfrid K - förvärvat den motfordran som åberopas till kvittning först sedan hon genom förbudsmeddelande fått vetskap om betalningssäkringen och om att betalning således inte längre med befriande verkan kunde ske till huvudgäldenären. Om en kvittningsmöjlighet här skulle godtas, kunde en sekundogäldenär därigenom kringgå sin betalningsskydighet till kronofogdemyndigheten och beslutet om betalningssäkring med den därtill knutna förmånsrätten bli utan verkan. På detta sätt skulle den avsedda effektiviteten hos säkerhetsåtgärden inte oväsentligt kunna minska.

Med hänsyn till det sagda talar övervägande skäl för att man, såsom HovR:n funnit, vid betalningssäkring av fordran på grund av enkelt skuldebrev bör tillämpa den princip som kommit till uttryck i 28 § skuldebrevslagen. En sekundogäldenär i Målfrid K:s situation bör alltså inte få använda motfordringen till kvittning såvitt avser betalningsskyldigheten gentemot kronofogdemyndigheten. På grund härav skall Målfrid K:s besvär lämnas utan bifall.

Slut. HD lämnar besvären utan bifall.

HD (JustR:n Höglund, Brundin, Sven Nyman, Bengtsson, referent, och Freyschuss) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.