Supreme Court dismisses appeal; Nordic Enforcement Act does not automatically apply Swedish concurrence rules to foreign sentences.
Legislator-Zusammenfassung
KI-generiertThe Supreme Court of Sweden dismissed the State Prosecutor's application for retrial regarding a Finnish citizen sentenced in Finland. The Regional Court had refused to apply Swedish sentencing rules because the Nordic Enforcement Act did not mandate their use for foreign judgments. The Court agreed that while the Act treats foreign judgments as domestic for enforcement, it does not automatically trigger Swedish concurrence rules unless explicitly intended by the legislature.
Legislator-Regeste
KI-generiert29 § 1 st andra punkten nordiska verkställighetslagen; 34 kap 10 § 2 st BrB: The Nordic Enforcement Act does not automatically require the application of Swedish concurrence rules to foreign judgments merely because they are treated as domestic for enforcement purposes.
Schlagwörter
KI-generiertZitierte Gesetzesbestimmungen
KI-generiertZitierte Rechtsprechung
KI-generiertVerwandte Entscheide
KI-generiertVolltext
Lagrum: 34 kap 10 § 2 st BrB och 29 § 1 st andra punkten lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m m (nordiska verkställighetslagen).
Helsingfors HovR dömde genom utslag d 12 sept 1978 finländske medborgaren S.N. till fängelse sammanlagt 7 mån 10 dagar och förordnade att ett S.N. tidigare ådömt villkorligt straff, fängelse 5 mån 15 dagar, skulle verkställas. Samma HovR dömde genom utslag d 12 okt 1978 S.N. till fängelse sammanlagt 7 mån 15 dagar, 1 vilket straff ingick det nyssnämnda villkorliga straffet och från vilket skulle avdragas 3 dagar, samt till fängelse sammanlagt 8 mån 10 dagar, varifrån skulle avdragas 1 mån 8 dagar.
Kriminalvårdsstyrelsen förordnade genom beslut d 10 aug 1979 att påföljderna skulle verkställas här i riket.
Efter framställning av kriminalvårdsstyrelsen hemställde allmän åklagare i Handens åklagardistrikt i anmälan enligt 34 kap 10 § 2 st BrB till Handens TR, att TR:n måtte med tillämpning av 34 kap 3 § 2 st samma balk bestämma det straff S.N. skulle undergå till följd av utslaget d 12 okt 1978. TR:n avvisade genom beslut d 10 juni 1980 åklagarens framställning under motivering att TR:n lagligen inte ägde ta befattning med den begärda prövningen. Beslutet vann laga kraft.
Riksåklagaren anhöll i ansökan som inkom till HD d 22 dec 1980, att HD måtte bevilja resning till förmån för S.N. och förordna, att målet skulle ånyo upptagas av TR:n för bestämmande av straffet.
S.N. förklarade, att han icke hade något att erinra mot bifall till ansökningen.
Föredraganden, RevSekr Olsson, hemställde i betänkande, att HD måtte meddela beslut enligt följande: Enligt 29 § nordiska verkställighetslagen skall med avseende å bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om förändring av påföljd så anses som hade de aktuella finländska domarna meddelats här i riket. Detta innebär, att berörda domar skall anses som svenska när fråga uppkommer om tillämpning av ifrågavarande svenska bestämmelser. I förevarande fall är med avseende å sammanträffande av de brott som avses med de finländska domarna ej fråga om tillämpning av bestämmelserna i 34 kap BrB. Vid sådant förhållande är ej heller bestämmelserna i 34 kap 10 § 2 st BrB tillämpliga å sammanträffandet av de i Finland ådömda fängelsestraffen. På grund härav har TR:n, såsom denna också funnit, lagligen ej ägt att taga befattning med den begärda prövningen. HD lämnar därför resningsansökningen utan bifall.
HD (JustR:n Westerlind, Hessler och Nordenson) fattade följande slutliga beslut: Till stöd för ansökningen har riksåklagaren anfört i huvudsak följande. De S.N. ådömda fängelsestraffen är enligt 7 § 1 st i 1963 års nordiska verkställighetslag verkställbara i Sverige som om straffen ådömts här i riket genom domar som vunnit laga kraft. Enligt 29 § 1 st andra punkten samma lag skall så anses som om de aktuella domarna meddelats här i riket och svensk lags bestämmelser om sammanträffande av brott och om förändring av påföljd tillämpas. Stadgandets ordalydelse efter ändring år 1964 ger klart vid handen att konkurrensreglerna i 34 kap BrB skall utan undantag äga tillämpning på nordisk dom som skall verkställas i Sverige. I praxis har bestämmelserna i 34 kap BrB tillämpats inte bara i fall då vid påföljdsbestämningen i en av svensk domstol meddelad dom förändring skett av påföljd ådömd i annat nordiskt land utan också i fall då fråga varit om sådan situation som avses i 34 kap 10 § 2 st BrB. Detta senare synes ha gällt såväl då en av domarna meddelats här i riket som då båda domarna meddelats i annat nordiskt land.
Med hänsyn till ordalydelsen i 29 § 1 st andra punkten nordiska verkställighetslagen liksom till det ändamål lagen skall tillgodose bör stadgandet tolkas på det sätt riksåklagaren hävdat. I betraktande av vad som förekommit under förarbetet till lagstiftningen framstår emellertid denna tolkning ej som så självfallen att TR:ns rättstillämpning kan anses uppenbart stridande mot lag.
HD lämnar därför resningsansökningen utan bifall.
Referenten JustR Höglund, med vilken JustR Heuman förenade sig, var av skiljaktig mening och anförde: Till stöd för - - - se HD:s beslut - - - meddelats i annat nordiskt land.
Såsom riksåklagaren anfört skall enligt 29 § 1 st andra punkten nordiska verkställighetslagen med avseende å bestämmelser i svensk lag om sammanträffande av brott och om förändring av påföljd så anses som om de ifrågavarande domarna meddelats här i riket. Härav följer att 34 kap 10 § 2 st BrB är tillämpligt på det fall som nu är i fråga. TR:n hade därför bort upptaga åklagarens anmälan enligt sistnämnda lagrum till prövning.
På grund av det anförda och då TR:ns beslut att avvisa åklagarens anmälan får anses uppenbart strida mot lag, skall resningsansökningen bifallas.
Jag beviljar jämlikt 58 kap 2 § 4 och 10 § RB den sökta resningen och förordnar att åklagarens anmälan skall ånyo upptagas av TR:n.