Legislator Giurisprudenza & Legislazione
Ö 2142-93 Generato dall'IA

Bankruptcy administrator's fees are a bankruptcy cost fully covered by the state when assets are absent.

Numero d'incarto Ö 2142-93
Autorità giudiziaria
Giurisdizione Svezia (SE)
Data della decisione
Esito del giudizio Respinto (Dismissed)

Sintesi Legislator

Generato dall'IA

The Court of Appeal dismissed the Tax Agency's appeal against the district court's decision to declare the bankruptcy closed due to a lack of assets. The administrator argued for a fee deduction from property with a special lien, while the Tax Agency sought to limit the state's secondary liability. The court ruled that since the estate had no assets, the administrator's fees constitute a bankruptcy cost that must be paid by the state under the relevant bankruptcy law provisions.

Regesto Legislator

Generato dall'IA

14 kap. 1 § konkurslagen (1987:672); 14 kap. 2 § konkurslagen (1987:672): The administrator's fees are classified as a bankruptcy cost, and when the estate lacks assets, the state bears full secondary liability for these costs without limitation.

Parole chiave

Generato dall'IA
bankruptcy administrator fees state secondary liability bankruptcy cost classification insolvency estate assets special lien property assicurazione delle ipoteche credito ipotecario costi di espropriazione

Disposizioni normative citate

Generato dall'IA
14 kap. 1 § konkurslagen (1987:672)
Enligt 14 kap. 1 § konkurslagen (1987:672) utgör förvaltarens arvode en konkurskostnad.
14 kap. 2 § konkurslagen (1987:672)
14 kap. 3 § konkurslagen (1987:672)
Generato dall'IA

Ti chiedi come si applica questa sentenza alla tua fattispecie?

Analizza questa decisione insieme alla legislazione federale e cantonale, ai commentari e alla giurisprudenza successiva in Legislator AI.

Apri in Legislator →

Testo completo

Advokaten N., förvaltare i SK:s konkurs, hemställde hos konkursdomaren vid Stockholms tingsrätt att konkursen skulle avskrivas och att hans arvode och kostnadsersättning skulle fastställas till 162892 kr. Kronofogdemyndigheten i Stockholms län, Tillsynsmyndigheten begärde i yttrande att 25 000 kr, exklusive mervärdeskatt, skulle fastställas att utgå ur egendom, vari rådde särskild förmånsrätt.

Konkursdomaren (1993-05-04, rådmannen Göran Svedberg) yttrade i sitt beslut bl.a. följande. I konkursboet finns inte några tillgångar till betalning av konkurskostnaderna. Konkursen skall därför avskrivas. - Förvaltarens ersättningsyrkanden får anses vara skäliga. - Allmänt gäller beträffande konkurskostnaderna att de skall uttas ur konkursboet. I den mån konkurskostnaderna inte kan tas ut ur boet skall den sökande borgenären betala dessa, dock högst med ett belopp som motsvarar en tiondel av det vid tiden för konkursbeslutet gällande basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Kan kostnaderna inte heller tas ut av borgenären skall de betalas av staten (se 14 kap. 2 § konkurslagen och Wallin m.fl. "Konkurslagen" sid. 975). - Mot bakgrund av vad som nu sagts skall konkurskostnaderna i förevarande konkursbo, som inte har några tillgångar, betalas med 3 220 kr av sökanden, P.C. och med resterande belopp av staten. - Eftersom det inte finns några tillgångar i konkursboet är det meningslöst att fastställa särskilt arvode.

Kronofogdemyndigheten besvärade sig över beslutet och yrkade att hovrätten, med ändring av tingsrättens beslut, skulle fastställa att ett belopp om 25 000 kr, exklusive mervärdeskatt, av förvaltarens arvode skulle utgå ur egendom som omfattades av företagshypotek samt att statens subsidiära betalningsansvar enligt 14 kap. 2 § konkurslagen skulle begränsas till att omfatta allmänna konkurskostnader. Kronofogdemyndigheten har tillagt, att förvaltarens arvode skall fastställas att utgå ur egendom vari råder särskild förmånsrätt, eftersom arvodet till den delen avsett åtgärder för att i återvinningshänseende efterforska viss egendom som omfattats av företagshypotek.

Svea hovrätt (1993-09-27, hovrättslagmannen Ann-Christine Zachrisson samt hovrättsråden Owe Matton, referent, och Barbro Röst-Andreasson) lämnade besvären utan bifall och uttalade:

Enligt 14 kap. 1 § konkurslagen (1987:672) utgör förvaltarens arvode en konkurskostnad. Sådan kostnad skall enligt 14 kap. 2 § konkurslagen betalas av staten om den inte kan tas ut ur boet eller - med de begränsningar som gäller enligt 14 kap. 3 § samma lag - av borgenär som ansökt om konkursen. Av handlingarna i målet framgår att konkursboet inte har några tillgångar. Lagrummets ordalydelse ger inte utrymme för annan tolkning än att staten fullt ut har ett subsidiärt ansvar för konkurskostnaderna.

Målnummer Ö 2142/93