Legislator Giurisprudenza & Legislazione
ÖÄ 2718-98 Generato dall'IA

Court dismisses appeal; deed costs not deductible from gift value if agreement didn't increase donor's burden.

Numero d'incarto ÖÄ 2718-98
Autorità giudiziaria
Giurisdizione Svezia (SE)
Data della decisione
Esito del giudizio Respinto (Dismissed)

Sintesi Legislator

Generato dall'IA

The Svea Court of Appeal dismissed S.E.'s appeal against the tax authority's valuation of a property adjustment gift. S.E. argued that deed costs he paid should reduce the gift's taxable value, but the court found these costs were not a benefit to the donor. The court held that since the agreement did not impose an extra burden compared to statutory rules, the costs could not be treated as consideration reducing the gift amount.

Regesto Legislator

Generato dall'IA

5 kap. 13 § fastighetsbildningslagen; 18 § fastighetsbildningslagen: Deed costs paid by a donor in a property adjustment are not deductible from the gift value if the agreement did not create an additional obligation for the donor beyond what statutory rules would require.

Parole chiave

Generato dall'IA
property adjustment gift deed costs deduction gift tax valuation donor burden consideration reduction spese di trasloco spese di urbanizzazione costi di espropriazione

Disposizioni normative citate

Generato dall'IA
5 kap. 13 § fastighetsbildningslagen
Enligt 5 kap. 13 § fastighetsbildningslagen skall kostnaderna för en fastighetsreglering betalas av sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta varje sakägare har av regleringen.
18 § fastighetsbildningslagen
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt
Hur förrättningskostnaderna kan inverka vid en eventuell framtida realisationsvinstskatteberäkning saknar enligt hovrättens mening relevans för bedömningen av hur gåvoskatten skall beräknas enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.

Giurisprudenza citata

Generato dall'IA
Generato dall'IA

Ti chiedi come si applica questa sentenza alla tua fattispecie?

Analizza questa decisione insieme alla legislazione federale e cantonale, ai commentari e alla giurisprudenza successiva in Legislator AI.

Apri in Legislator →

Testo completo

Genom fastighetsreglering tillfördes S.E:s fastighet - Remna 1:26 - 83 hektar mark från fastigheten Remna 1:17, tillhörande hans bror, P-E.E. Parterna avtalade att S.E. skulle betala 300 000 kr som vederlag för marken samt svara för förrättningskostnaderna, uppgående till 25 094 kr. Vid värdering åsattes marken sedermera ett värde om 674 000 kr.

Skattemyndigheten i Södermanlands län (1996-03-21) medgav inte de av S.E. yrkade avdragen för bl.a. förrättningskostnader och bestämde, efter ett grundavdrag om 10 000 kr, värdet på gåvodelen enligt avtalet om fastighetsreglering till 364 000 kr. Skattemyndigheten angav som skäl för sitt beslut att förrättningskostnaderna kommer att vara avdragsgilla vid realisationsvinstberäkningen vid en framtida försäljning.

S.E. överklagade beslutet och yrkade att hovrätten skulle värdera den aktuella gåvan till ett 25 000 kr lägre belopp som motsvarade de av honom betalda förrättningskostnaderna för fastighetsregleringen. Han gjorde gällande att dessa kostnader skulle ses som en del av vederlaget för gåvan.

Kammarkollegiet bestred ändring och anförde att förrättningskostnaderna inte skulle få avräknas vid beräkningen av gåvans värde, eftersom dessa betalats direkt till fastighetsbildningsmyndigheten och därför inte kommit givaren till godo.

Svea hovrätt (1998-09-21, hovrättslagmannen Erik Tersmeden samt hovrättsråden Carl Henrik Ehrenkrona, referent, och Kerstin Frideen) lämnade överklagandet utan bifall och anförde följande skäl.

Fastighetsregleringsavtalet mellan bröderna utgör ett s.k. blandat fång, som till en del består av en avyttring och till en del av en gåva. Vid bestämmande av gåvans storlek skall avräkning ske med det vederlag som S.E. har betalat till P-E.E. S.E. har gjort gällande att han också skall äga rätt att avräkna kostnaderna för förrättningen, som han enligt avtalet har åtagit sig att svara för.

Hur förrättningskostnaderna kan inverka vid en eventuell framtida realisationsvinstskatteberäkning saknar enligt hovrättens mening relevans för bedömningen av hur gåvoskatten skall beräknas enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Det förhållandet att ett vederlag för en gåva inte kommer givaren till godo innebär i och för sig inte heller att vederlaget inte kan beaktas vid bestämmandet av gåvans värde (jfr NJA 1984 s. 609). Avgörande för bedömningen blir istället om åtagandet att svara för förrättningskostnaderna skall anses minska det benefika inslaget i fastighetsregleringen, därigenom att S.E. iklätt sig en förpliktelse utöver vad som skulle följt om åtagandet inte gjorts.

Enligt 5 kap. 13 § fastighetsbildningslagen skall kostnaderna för en fastighetsreglering betalas av sakägarna efter vad som är skäligt med hänsyn främst till den nytta varje sakägare har av regleringen. Sakägarna ges emellertid i 18 § samma kapitel en vidsträckt möjlighet att själva avtala om fördelningen av kostnaderna. Om en sådan överenskommelse inte innebär någon förändring av kostnadsfördelningen i förhållande till vad som skulle gällt med tillämpning av 13 §, har någon extra förpliktelse på grund av överenskommelsen inte uppkommit. Någon ökning av det vederlag som skall beaktas vid gåvoskatteberäkningen kan då inte komma i fråga.

Genom den aktuella fastighetsregleringen har en stor del av Remna 1:17 överförts till Remna 1:26. Av vad som framgår av handlingarna i målet synes regleringen till helt övervägande del ha varit till nytta för S.E. som ägare av Remna 1:26. Vid sådant förhållande bedömer hovrätten att S.E. enligt 5 kap. 13 § fastighetsbildningslagen - för det fall avtal enligt 18 § inte hade träffats mellan parterna - ändå skulle ha ålagts att svara för hela förrättningskostnaden. Avtalet mellan parterna har således inte inneburit någon tillkommande förpliktelse för S.E. som kan betraktas som ett vederlag. Överklagandet skall därför lämnas utan bifall.

Målnummer ÖÄ 2718/98