Public defender denied reimbursement for pre-hearing waiting time due to lack of evidence for productive work.
Sintesi Legislator
Generato dall'IAThe court dismissed the public defender's claim for reimbursement regarding two hours of waiting time before the main hearing. The defender argued that he could not perform productive work due to confidentiality obligations and the need to transport case files, but provided no evidence of alternative work. The court held that the defender failed to demonstrate why the waiting time could not have been used for professional activities, thus rejecting the claim.
Regesto Legislator
Generato dall'IA21 kap. 10 § rättegångsbalken (1942:740); A public defender must utilize available opportunities to limit public costs and must prove that waiting time could not be used for professional work.
Parole chiave
Generato dall'IADisposizioni normative citate
Generato dall'IAGiurisprudenza citata
Generato dall'IADecisioni correlate
Generato dall'IATesto completo
Göta hovrätt
I brottmål, där brottmålstaxan inte var tillämplig, yrkade B.H. i egenskap av offentlig försvarare, ersättning med bl.a. 1.940 kr avseende två timmars väntetid som avsåg den tid på dagen som infallit före huvudförhandlingens början kl. 10.00. Av övriga ersättningsyrkanden framgick att han rest till Jönköping dagen före huvudförhandlingen och övernattat på hotell.
Hovrätten (hovrättsråden Mats Lundeholm, Hans Träff, referent, och Carina Tolke samt nämndemännen Rigmor Holmqvist Ödman och Annika Lindqvist) lämnade i beslut den 20 september 2007 ersättningsyrkandet utan bifall och anförde som skäl.
I förevarande mål är den av Domstolsverket fastställda brottmålstaxan inte direkt tillämplig, men ersättningsbeloppen bör ändå bestämmas enligt de normer som gäller för taxan (NJA 1985 s. 91). I samma rättsfall har Högsta domstolen uttalat att det får anses åligga en offentlig försvarare att vid utförandet av sitt uppdrag ta till vara de möjligheter som står till buds till att begränsa kostnaderna för det allmänna. Frågan är om B.H. hade kunnat använda den väntetid som förelåg till dess målet påropades kl. 10.00 till att utföra arbete inom ramen för sin yrkesverksamhet.
I enlighet med kallelsen den 29 maj 2007 påropades målet den 30 augusti 2007 kl. 10.00. B.H. har sålunda haft mycket god tid att planera för väntetiden under förmiddagen den 30 augusti 2007. Han har i sin kostnadsräkning inte anfört någon omständighet till varför han inte kunnat utnyttja tiden i fråga till arbete i sin yrkesverksamhet. På grund härav och då det inte heller i övrigt kan anses motiverat att tillerkänna B.H. ersättning för tidsspillan under nu angiven tid, skall hans ersättningsyrkande i den delen lämnas utan bifall.
B.H. överklagade hovrättens beslut och anförde följande.
Tidsspillan avser tiden 08.00-10.00. Under denna tid har jag dels checkat ut från hotellet, dels hämtat min bil och åkt från hotellet till hovrätten, dels letat parkeringsplats och parkerat bilen och dels gått från parkeringen till hovrätten. För detta har åtgått ungefär 45 minuter. Resterande 1 timme 15 minuter avser tidsspillan på grund av att jag inte utfört produktivt arbete. Jag menar att det är fullständigt ogörligt att jag skall släpa med mig arbetsutrustning samt andra klienters akter för att kunna utföra arbete under 1 timme 15 minuter. Dessutom, vilket är än mer viktigt, måste beaktas att sekretessfrågor föreligger. Jag kan dessutom inte släpa med mig en massa akter då jag redan hade en portfölj fylld med den aktuella akten. Att under dessa förutsättningar ha ytterligare minst en portfölj med akter och andra handlingar är omöjligt. Det måste också strida mot Advokatsamfundets etiska regler att lämna akter på hotellrummet under viss tid. Jag har i vart fall ansett att jag inte kan göra så med risk att akterna, av någon anledning, kan försvinna.
B.H. hemställde att Högsta domstolen inhämtade Advokatsamfundets yttrande i frågan.
Högsta domstolen, som inte fann skäl att inhämta yttrande från Advokatsamfundet, meddelade inte prövningstillstånd (mål Ö 4081-07, beslut 2007-11-06).
Hovrättens dom meddelad: den 20 september 2007.
Mål nr: B 352-07.
Lagrum: 21 kap. 10 § rättegångsbalken (1942:740).
Rättsfall: NJA 1985 s. 91.