Legislator Giurisprudenza & Legislazione
Ö 1602-85 Generato dall'IA

Supreme Court remands case to High Court due to trial court's error in small claims procedure notice.

Numero d'incarto Ö 1602-85
Autorità giudiziaria
Giurisdizione Svezia (SE)
Data della decisione
Esito del giudizio Respinto (Dismissed)

Sintesi Legislator

Generato dall'IA

The Supreme Court of Sweden remanded the case to the High Court after finding the Regional Court's refusal to grant review permission procedurally flawed. The plaintiff, N-E.E., had filed an appeal against a small claims judgment, but the Regional Court issued a notice of appeal using the standard format instead of the specific small claims format required to inform the plaintiff about the need for review permission. The court held that while no explicit statute mandated this specific notice, the structure of the Small Claims Act implied that parties must be informed of these procedural requirements, and the Regional Court's oversight prevented the plaintiff from properly preparing their review application.

Regesto Legislator

Generato dall'IA

25 § småmålslagen; The Regional Court must inform the appellant in small claims cases that review permission is required in the High Court and the conditions for obtaining it, and failure to do so necessitates remanding the case for proper handling.

Parole chiave

Generato dall'IA
small claims procedure review permission Regional Court error Small Claims Act procedural notice remand to High Court appeal format azione di stato civile

Disposizioni normative citate

Generato dall'IA
25 § småmålslagen
55 kap 15 § 2 st RB
50 kap 26 § 2 st RB
Då så inte skedde, bör jämlikt grunderna för 55 kap 15 § 2 st och 50 kap 26 § 2 st RB HovR:ns beslut undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för erforderlig behandling.

Giurisprudenza citata

Generato dall'IA
Generato dall'IA

Ti chiedi come si applica questa sentenza alla tua fattispecie?

Analizza questa decisione insieme alla legislazione federale e cantonale, ai commentari e alla giurisprudenza successiva in Legislator AI.

Apri in Legislator →

Testo completo

N-E.E. väckte vid Jakobsbergs TR talan mot rikspolisstyrelsen och yrkade skadestånd av staten med 5 500 kr.

Rikspolisstyrelsen bestred käromålet.

Målet handlades enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden.

I dom d 20 juni 1985 ogillade TR:n N-E.E:s talan.

N-E.E. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till käromålet.

HovR:n (hovrättslagmannen Hedström och hovrättsrådet Westin) fann i beslut d 30 aug 1985 ej skäl att meddela prövningstillstånd.

N-E.E. anförde besvär med yrkande att HD skulle bifalla käromålet.

Rikspolisstyrelsen bestred i förklaring att det fanns skäl för prövningstillstånd i HovR:n.

HD avgjorde målet efter föredragning.

Föredraganden, RevSekr Bergforsen, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Av handlingarna i målet framgår att N-E.E. av TR:n erhållit den fullföljdshänvisning som är avsedd för domar i ordinära tvistemål och ej den fullföljdshänvisning som är avsedd för domar i tvistemål om mindre värden och av vilken det framgår att fullföljdsinlaga skall innehålla angivande av de omständigheter som åberopas till stöd för ansökan om prövningstillstånd. N-E.E:s vadeinlaga innehåller inget angivande av skäl för prövningstillstånd. Även om angivande av sådana skäl inte är någon förutsättning för prövningstillstånd hade N-E.E. i den uppkomna situationen bort beredas tillfälle att ange de dispensgrunder han ville åberopa innan frågan om prövningstillstånd avgjordes i HovR:n. Det fel som TR:n begått vid meddelande av fullföljdshänvisning är sådant att frågan om prövningstillstånd ånyo bör prövas i HovR:n sedan N-E.E. erhållit fullständigt besked om vad han har att iakttaga vid fullföljd av talan mot TR:ns dom.

HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut visar HD målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.

HD (JustR:n Welamson, Erik Nyman, Rydin, Gregow, referent, och Solerud) fattade följande slutliga beslut:

Skäl. Av handlingarna i målet framgår att den till TR:ns dom fogade fullföljdshänvisningen avfattats på formulär som är avsett för ordinära tvistemål samt att, sedan N-E.E. fullföljt talan mot domen, HovR:ns beslut att inte meddela prövningstillstånd fattades utan att skriftväxling ägt rum.

N-E.E. har till stöd för sin besvärstalan anfört att fullföljdshänvisningen var felaktig samt att, på grund av att innehållet i fullföljdshänvisningen följdes, vadeinlagan ej kom att innehålla omständigheter som åberopades till stöd för att prövningstillstånd skulle meddelas.

Någon uttrycklig föreskrift finns visserligen inte om att TR, när den meddelar dom i mål som handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen), skall i sin fullföljdshänvisning ange att det för prövning i HovR:n av fullföljd talan krävs att HovR:n meddelar prövningstillstånd samt under vilka förutsättningar prövningstillstånd kan meddelas. Bestämmelsen i 25 § småmålslagen att i fullföljdsinlagan skall anges de omständigheter som åberopas till stöd för ansökan om prövningstillstånd får emellertid - särskilt som regleringen i småmålslagen utgår från att part som regel skall kunna föra sin talan själv - anses förutsätta att upplysning härom lämnas i fullföljdshänvisningen. TR:na torde också i praktiken lämna sådan upplysning, varvid används ett av domstolsverket för ändamålet tillhandahållet formulär. Att så inte skedde i förevarande fall måste antas ha berott på ett förbiseende.

TR:ns försummelse i nu nämnda hänseende var ägnad att medföra att N-E.E. vid talan mot domen inte skulle ange omständigheter till stöd för att prövningstillstånd skulle meddelas och att han skulle förbise möjligheten att HovR:n, såsom också skedde, kunde komma att skilja målet från sig utan att skriftväxling eller annan handläggning med parterna ägt rum. På grund härav och då innehållet i vadeinlagan inte föranledde till annat borde HovR:n, innan beslut meddelades i frågan om prövningstillstånd, ha lämnat upplysning till N-E.E. i de hänseenden som angetts i det föregående samt berett honom tillfälle att komplettera sin vadeinlaga. Då så inte skedde, bör jämlikt grunderna för 55 kap 15 § 2 st och 50 kap 26 § 2 st RB HovR:ns beslut undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för erforderlig behandling.

HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut visar HD målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.