Kungörelse (1925:465) med särskilda bestämmelser om utförsel från riket av spritdrycker och vin

Spritdrycker och vin får inte föras ut ur landet med fartyg av mindre bruttodräktighet än 190. Om det finns särskilda skäl får Tullverket dock meddela tillstånd till utförsel av spritdrycker och vin med maskindrivna fartyg som gör regelbundna resor mellan svensk och utrikes ort. Tillstånd får förenas med de villkor och föreskrifter som behövs i varje särskilt fall. Bevis skall utfärdas över meddelat tillstånd. Förordning (1999:463).

Spritdrycker och vin får inte utan tillstånd av vederbörande myndighet i fartygets hemland utföras till utrikes ort med fartyg av en bruttodräktighet från och med 190 till och med 850. Detta gäller endast fartyg registrerade i Sverige, Danmark, Finland, Förbundsrepubliken Tyskland, Norge, Polen, Sovjetunionen och Tyska demokratiska republiken. Förordning (1982:659).

Tillstånd, som i 2 § avses, meddelas för svenskt fartyg av Tullverket efter hörande av vederbörande sjöfartssammanslutning eller handelskammare. Tillståndet meddelas för tre år i sänder. Över meddelat tillstånd utfärdas vederbörligt bevis. Tillstånd må icke lämnas, med mindre fartygets redare eller den, som äger företräda honom, är trovärdig och redbar. Finnas förutsättningarna för tillståndets meddelande icke vidare föreligga, skall tillståndet återkallas. Övergår fartyget till ny redare, anses tillståndet förfallet. Förordning (1999:463).

Spritdrycker och vin, som utföras med fartyg varom i 1 § andra stycket och 2 § förmäles, skola till mängd, art och bestämmelseort upptagas i särskild förteckning, som underskrives av befälhavaren och till riktigheten bestyrkes av Tullverket. Förteckningen fogas under tullsigill vid fartygets tillståndsbevis, varom anteckning göres å beviset. Förordning (1999:463).

Fartyg som i 1 § andra stycket och 2 § avses må icke, då det medför spritdrycker eller vin, av Tullverket utklareras till utrikes ort, med mindre a) att Tullverket finner det uppenbart, att avsikt att företaga eller främja olovlig införsel av sådana drycker icke föreligger; b) att skriftlig försäkran avgives av avlastaren, att utförseln av dryckerna sker i lovligt syfte, och av befälhavaren, att dryckerna komma att behörigen införas till bestämmelseorten; samt c) att befälhavaren, då spritdrycker eller vin enligt uppgjord förteckning tidigare utförts med fartyget, medelst intyg av tull- eller annan offentlig myndighet i bestämmelseorten eller på annat tillfredsställande sätt styrker, att de å förteckningen upptagna dryckerna behörigen framkommit och lossats eller att laga hinder därför mött. Förordning (1999:463).

Den som bryter mot förbud som föreskrifs i 1 § eller 2 § döms till böter. Lika med fullbordat brott anses försök därtill. Förordning (1991:1351).

Den som uppsåtligen lämnar oriktig uppgift i en sådan försäkran som anges i 5 § b, döms till böter. Om gärningen är ringa, skall den inte medföra ansvar. Förordning (2000:1263).

har upphävts genom förordning (1982:659).

Om åtal gäller i tillämpliga delar vad som föreskrivs i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Förordning (2000:1263).

Denna kungörelse äger icke tillämpning å spritdrycker och vin, som äro att hänföra till skeppsproviant för det fartyg med vilket det forslas, eller tillhöra med fartyget följande resande eller därå anställda personer, under förutsättning att dryckerna icke överstiga behovet under resan och att de vederbörligen anmälas hos tullverket. Kungörelse (1955:177).

Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt denna kungörelse i de fall som framgår av andra stycket. För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§ avgiftsfö rordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas: Ärendeslag Avgiftsklass Tillstånd att med fartyg utföra spritdrycker och vin (1 § andra stycket och 3 §) 1 Förordning (1992:259).