Ö 1602-85 — Ö 1602-85 — Högsta domstolen

N-E.E. väckte vid Jakobsbergs TR talan mot rikspolisstyrelsen och yrkade skadestånd av staten med 5 500 kr. Rikspolisstyrelsen bestred käromålet. Målet handlades enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden. I dom d 20 juni 1985 ogillade TR:n N-E.E:s talan. N-E.E. fullföljde talan i Svea HovR och yrkade bifall till käromålet. HovR:n (hovrättslagmannen Hedström och hovrättsrådet Westin) fann i beslut d 30 aug 1985 ej skäl att meddela prövningstillstånd. N-E.E. anförde besvär med yrkande att HD skulle bifalla käromålet. Rikspolisstyrelsen bestred i förklaring att det fanns skäl för prövningstillstånd i HovR:n. HD avgjorde målet efter föredragning. Föredraganden, RevSekr Bergforsen, hemställde i betänkande om följande beslut: Skäl. Av handlingarna i målet framgår att N-E.E. av TR:n erhållit den fullföljdshänvisning som är avsedd för domar i ordinära tvistemål och ej den fullföljdshänvisning som är avsedd för domar i tvistemål om mindre värden och av vilken det framgår att fullföljdsinlaga skall innehålla angivande av de omständigheter som åberopas till stöd för ansökan om prövningstillstånd. N-E.E:s vadeinlaga innehåller inget angivande av skäl för prövningstillstånd. Även om angivande av sådana skäl inte är någon förutsättning för prövningstillstånd hade N-E.E. i den uppkomna situationen bort beredas tillfälle att ange de dispensgrunder han ville åberopa innan frågan om prövningstillstånd avgjordes i HovR:n. Det fel som TR:n begått vid meddelande av fullföljdshänvisning är sådant att frågan om prövningstillstånd ånyo bör prövas i HovR:n sedan N-E.E. erhållit fullständigt besked om vad han har att iakttaga vid fullföljd av talan mot TR:ns dom. HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut visar HD målet åter till HovR:n för erforderlig behandling. HD (JustR:n Welamson, Erik Nyman, Rydin, Gregow, referent, och Solerud) fattade följande slutliga beslut: Skäl. Av handlingarna i målet framgår att den till TR:ns dom fogade fullföljdshänvisningen avfattats på formulär som är avsett för ordinära tvistemål samt att, sedan N-E.E. fullföljt talan mot domen, HovR:ns beslut att inte meddela prövningstillstånd fattades utan att skriftväxling ägt rum. N-E.E. har till stöd för sin besvärstalan anfört att fullföljdshänvisningen var felaktig samt att, på grund av att innehållet i fullföljdshänvisningen följdes, vadeinlagan ej kom att innehålla omständigheter som åberopades till stöd för att prövningstillstånd skulle meddelas. Någon uttrycklig föreskrift finns visserligen inte om att TR, när den meddelar dom i mål som handlagts enligt lagen om rättegången i tvistemål om mindre värden (småmålslagen), skall i sin fullföljdshänvisning ange att det för prövning i HovR:n av fullföljd talan krävs att HovR:n meddelar prövningstillstånd samt under vilka förutsättningar prövningstillstånd kan meddelas. Bestämmelsen i 25 § småmålslagen att i fullföljdsinlagan skall anges de omständigheter som åberopas till stöd för ansökan om prövningstillstånd får emellertid - särskilt som regleringen i småmålslagen utgår från att part som regel skall kunna föra sin talan själv - anses förutsätta att upplysning härom lämnas i fullföljdshänvisningen. TR:na torde också i praktiken lämna sådan upplysning, varvid används ett av domstolsverket för ändamålet tillhandahållet formulär. Att så inte skedde i förevarande fall måste antas ha berott på ett förbiseende. TR:ns försummelse i nu nämnda hänseende var ägnad att medföra att N-E.E. vid talan mot domen inte skulle ange omständigheter till stöd för att prövningstillstånd skulle meddelas och att han skulle förbise möjligheten att HovR:n, såsom också skedde, kunde komma att skilja målet från sig utan att skriftväxling eller annan handläggning med parterna ägt rum. På grund härav och då innehållet i vadeinlagan inte föranledde till annat borde HovR:n, innan beslut meddelades i frågan om prövningstillstånd, ha lämnat upplysning till N-E.E. i de hänseenden som angetts i det föregående samt berett honom tillfälle att komplettera sin vadeinlaga. Då så inte skedde, bör jämlikt grunderna för 55 kap 15 § 2 st och 50 kap 26 § 2 st RB HovR:ns beslut undanröjas och målet återförvisas till HovR:n för erforderlig behandling. HD:s avgörande. Med undanröjande av HovR:ns beslut visar HD målet åter till HovR:n för erforderlig behandling.