9 § Lag (1902:71 s.1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar

Har innehavare av elektrisk anläggning nödgats utgiva ersättning för skada, som orsakats genom inverkan av en medelst induktion eller överledning eller eljest på ej åsyftat sätt från annan anläggning inkommen elektrisk ström, och var skadan vållad genom vårdslöshet vid den sistnämnda anläggningens utförande eller skötsel, äge den, som fått utgiva ersättningen, att av den senare anläggningens innehavare söka åter vad han sålunda fått utgiva. Finnes sådan vårdslöshet, som nyss sagts, hava förelupit jämväl vid den förstnämnda anläggningen, äge rätten, med avseende å beskaffenheten av de å ömse sidor begångna fel, bestämma, till huru stort belopp ersättningen skall av vardera sidan slutligen gäldas. Ligger dylik vårdslöshet ej någondera sidan till last, skola båda anläggningarnas innehavare sig emellan taga del i ersättningens gäldande, såsom om de gemensamt vållat skadan; dock att i ty fall ansvarighet icke åligger innehavare av telegraf-, telefon- eller annan dylik i och för sig ofarlig anläggning. Har skada, som i denna lag avses, föranletts därav, att, efter det elektrisk anläggnings utförande påbörjades, utan innehavarens samtycke vidtagits åtgärd, som i väsentlig mån ökat faran för skadas åstadkommande genom den elektriska strömmens inverkan, vare den, som vidtagit sådan åtgärd, där han insett eller bort inse faran, anläggningens innehavare ansvarig för den skada, som sålunda uppkommit. Lag (1958:429) .