Ö 406-90 — Ö 406-90 — Högsta domstolen

J.W. yrkade vid Stockholms TR förpliktande för Pro Racing AB att till honom utge 350 000 kr jämte ränta samt åberopade som grund härför i huvudsak att bolaget brutit mot ett mellan parterna träffat samarbetsavtal och därigenom förorsakat honom skada. Bolaget yrkade att käromålet skulle avvisas under åberopande av en i samarbetsavtalet intagen skiljeklausul. I beslut d 31 okt 1989 avvisade TR:n käromålet på grund av den åberopade skiljeklausulen och förpliktade J.W. att ersätta bolaget för rättegångskostnader med 5 000 kr jämte viss ränta. J.W. anförde besvär i Svea HovR och yrkade att HovR:n, med undanröjande av skyldigheten för honom att ersätta motpartens rättegångskostnader, skulle återförvisa målet till TR:n. HovR:n lämnade i beslut d 13 febr 1990 besvären utan bifall. J.W. (ombud advokaten M.A.) anförde besvär och yrkade bifall till sin i HovR:n förda talan. Pro Racing AB (ombud advokaten S.I.L.) bestred ändring. Efter föredragning d 8 juli 1991 meddelade HD prövningstillstånd och förordnade att Stockholms handelskammares skiljedomsinstitut skulle beredas tillfälle att yttra sig i målet. I HD blev upplyst att Pro Racing AB försatts i konkurs d 21 jan 1992 och att konkursen genom beslut d 26 nov 1992 avskrivits enligt 10 kap 1 § KL. Målet föredrogs. Föredraganden, RevSekr Graffman, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande beslut: Om aktiebolag är försatt i konkurs och denna avslutas utan överskott är bolaget enligt 13 kap 19 § 1 st aktiebolagslagen (1975:1385) upplöst när konkursen avslutas. I enlighet härmed har bolaget upplösts d 26 nov 1992, dvs under målets handläggning i HD. Som huvudregel gäller att ett på detta sätt upplöst aktiebolag saknar rättskapacitet och därmed partshabilitet. Från denna regel har emellertid i rättspraxis gjorts vissa undantag (se t ex NJA 1974 s 13, NJA 1979 s 700 och NJA 1988 s 110). Någon omständighet som i förevarande fall kan medföra att undantag skall göras från huvudregeln föreligger inte. Sedan bolaget blivit upplöst är det sålunda ej längre behörigt att vara part i målet. HD avvisar därför J.W:s besvärstalan. HD (JustR:n Vängby, Freyschuss, Gad, Nyström, referent, och Westlander) fattade slutligt beslut i enlighet med betänkandet.