Supreme Court dismisses appeal; land acquisition permit bindingly defines scope, preventing minor deviations by lower court.

Valtioneuvosto myönsi luvan lunastaa valtiolle luonnonsuojelutarkoituksiin tilasta noin 62 ha. Maanomistajan vaatimuksesta maaoikeus poikkesi lunastusluvasta jättäen talousrakennusten alueen lunastuskohteen ulkopuolelle, koska rakennukset kuuluivat talouskeskukseen ja olivat tarpeen kantatilalle, mutta tarpeettomia valtiolle.

Lunastusluvassa oli kuitenkin sitovasti ratkaistu, mitä omaisuutta lunastus koski. Muutosta ei ollut myöskään pidettävä vähäisenä poikkeamisena lunastusluvasta eikä ollut epäselvyyttä siitä, mitä omaisuutta lunastuslupa oikeutti lunastamaan. Tämän vuoksi maaoikeuden ei olisi tullut poiketa lunastusluvasta.

LunL 21 § 1 mom

---

[SV]

Statsrådet beviljade staten tillstånd att inlösa ca 62 ha av en lägenhet för naturskyddsändamål. På yrkande av markägaren avvek jorddomstolen från inlösningstillståndet genom att lämna det område, på vilket ekonomibyggnaderna var belägna, utanför föremålet för inlösningen, emedan byggnaderna tillhörde driftscentret och var behövliga för stomlägenheten, men obehövliga för staten.

I inlösningstillståndet hade dock på ett bindande sätt avgjorts, vilken egendom inlösningen avsåg. Ändringen ansågs inte heller utgöra en ringa avvikelse från inlösningstillståndet och det rådde inte oklarhet om vilken egendom tillståndet avsåg. Därför borde jorddomstolen inte ha avvikit från inlösningstillståndet.

InlösningsL 21 § 1 mom

SAKENS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE INSTANSERNA

Förrättningen

Efter det att statsrådet genom beslut 14.6.1990 gett staten tillstånd att inlösa ett ca 62 ha stort område från den av A ägda lägenheten Rör-strand Rnr 17:14 för naturskyddsändamål, har inlösningskommissionen vid förrättningen fastställt bland annat föremålet för inlösningen i enlighet med kartbilagan i statsrådets beslut och ersättningarna för marken, trädbeståndet samt smedjan, redskapslidret, hönsgården och två lador inom det inlösta området, till vilka byggnader A hade beviljats livstids nyttjanderätt.

Södra Finlands jorddomstols utslag

A och länsstyrelsen sökte ändring i jorddomstolen, där A yrkade att det inlösta området, som inte i sin helhet var av nöden för ett ändamålsenligt inrättande av ifrågavarande naturskyddsområde, skulle minskas med cirka 20 ha eller åtminstone så, att de tre inlösta ekonomibyggnaderna skulle bli på A:s område.

Efter att ha hört förrättningsingenjören och förrättat syn har jorddomstolen i sitt utslag funnit, att smedjan, lidret och hönshuset befann sig inom lägenhetens driftscentrum, att det för stomlägenheten fortfarande var ändamålsenligt att använda byggnaderna, som saknade betydelse för staten, samt att det således förelåg särskilda skäl att avvika från inlösningstillståndet.

På dessa grunder har jorddomstolen enligt 21 § lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter ändrat inlösningsföremålet så, att de förutnämnda byggnaderna förblev på det område som tillhörde stomlägenheten och därför återförvisat förrättningen för ny behandling.

ÄNDRINGSSÖKANDE I HÖGSTA DOMSTOLEN

Besvärstillstånd har beviljats 3.6.1993 till den del jorddomstolen i sitt utslag avvikit från inlösningstillståndet genom att ändra inlösningsföremålet. Frågan om beviljande av besvärstillstånd i övrigt har hänskjutits till avgörande i samband med handläggningen av besvären.

Länsstyrelsen har i sin ändringsansökan yrkat att jorddomstolens avgörande i fråga om det ändrade inlösningsföremålet upphävs.

B och C har såsom universella testamentstagare efter A, som avlidit 18.3.1993, tillsammans bemött länstyrelsens ändringsansökan och anhållit om ersättning för bemötandet jämte ränta.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE 28.4.1994

Ansökan om besvärstillstånd

Till den del frågan om meddelande av besvärstillstånd har hänskjutits att avgöras i samband med besvären meddelas besvärstillstånd inte. Till denna del skall jorddomstolens utslag därför stå fast.

Avgörande till den del saken gäller avvikelse från inlösningstillståndet

Domskäl

Såsom ovan framgått har A i jorddomstolen yrkat att det område där ekonomibyggnaderna är belägna såsom obehövligt för inrättandet av ifrågavarande naturskyddsområde inte skall beröras av inlösningen. I statsrådets inlösningstillstånd 14.6.1990 och i kartbilagan har dock på det sätt som avses i 10 § lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter redan på ett bindande sätt avgjorts vilken egendom inlösen avser. A:s yrkande kan inte med beaktande av områdets areal och grunden för yrkandet anses avse en ringa avvikelse från inlösningstillståndet. Yrkandet kan likaså inte anses gälla hur en rå fastighetstekniskt skall fastställas eller enbart hur man skall förfara med byggnader. I saken råder inte heller oklarhet om vilken egendom inlösningstillståndet avser. För den skull borde jorddomstolen inte ha avvikit från inlösningstillståndet.

Lagrum

21 § 1 mom. lagen om inlösen av fast egendom och särskilda rättigheter

Domslut

Jorddomstolens utslag upphävs till den del det gäller avvikelse från inlösningstillståndet och saken skall bero vid det slut vari inlösningskommissionen i sitt avgörande stannat.

Vid denna utgång av saken får B och C själva stå för sina rättegångskostnader i Högsta domstolen.

Ärendet har avgjorts av presidenten Heinonen och justitieråden Lindholm, Krook, Tulokas och Pellinen. Föredragande Marja-Leena Honkanen.