Concealing director's status to bypass appeal period constitutes fraud under Finnish Penal Code Section 36.

A oli tietoisena saamisensa perusteettomuudesta osakeyhtiö B:n hallituksen jäsenenä sallinut antaa tiedokseen ilmoituksen B:tä vastaan hakemastaan maksamismääräyksestä huolehtimatta siitä, että B:n vastuunalainen johto olisi saanut tiedon ilmoituksesta voidakseen säädetyn seitsemän päivän ajassa vastustaa A:n hakemusta.

Tällä petollisella menettelyllään A oli hankkiakseen itselleen laitonta aineellista etua erehdyttänyt maksamismääräystuomarin antamaan maksamismääräyksen. A tuomittiin rangaistukseen petoksesta.

RL 36 luku 1 § 1 mom (L 498/1972)

---

[SV]

A hade medveten om att hans fordran saknade grund såsom styrelsemedlem i aktiebolaget B låtit sig delges meddelandet om en av A ansökt betalningsorder mot B utan att se till att B:s ansvariga ledning fick del av meddelandet för att inom den föreskrivna tiden om sju dagar kunna motsätta sig A:s ansökan.

Genom detta svikliga förfarande hade A i avsikt att bereda sig orättmätig fördel i egendom vilselett betalningsorderdomaren att utfärda betalningsordern. A dömdes till straff för bedrägeri.

SL 36 kap 1 § 1 mom (L 498/1972)

ÄRENDETS HANDLÄGGNING I DE LÄGRE INSTANSERNA

Allmänna åklagarens yrkanden i Jakobstads rådstuvurätt

Jakobstads rådstuvurätts utslag 16.9.1987

Rådstuvurätten har mot A:s bestridande inte funnit tillförlitligt styrkt att han vid inlämnandet av ansökan om betalningsorder till Pedersöre domsagas arkiv i Jakobstad 5.9.1984 skulle ha haft för avsikt att bereda sig orättmätig fördel i egendom genom framhållande av falskt sakförhållande. Det hade inte heller visats att han genom sitt förfarande hade tillskyndat Ab B förlust i gods eller penningar med beaktande av att bolaget inte i rättegången gittat föra någon skadeståndstalan mot A. Rådstuvurätten har därför förkastat åtalet.

Allmänna åklagarens yrkanden i Vasa hovrätt

Allmänna åklagaren har i hovrätten upprepat sitt straffyrkande och i sin besvärsskrift förtydligat åtalet så att A genom att hemlighålla sitt utträde ur Ab B:s styrelse hade vilselett rättsmyndigheterna till en felaktig dom som i sin tur förorsakat aktiebolaget skada.

Vasa hovrätts utslag 2.6.1989

A hade visserligen 10.9.1984 i Jakobstad för Ab B:s räkning mottagit delgivning av ett meddelande om betalningsorder lydande på 363.000 mark. Betalningsordern hade sökts av Ky A Marketing Kb där A själv var ansvarig bolagsman. Vid mottagandet hade han inte meddelat att han inte längre var medlem av bolagets styrelse och att han inte hade rätt att teckna bolagets firma. A hade också underlåtit att tillse att representanterna för Ab B getts möjlighet att motsätta sig ansökan inom utsatt tid. A hade inte enbart genom det förfarande som beskrivits i åtalsskriften kunnat vilseleda domaren att fastställa betalningsordern och förorsaka aktiebolaget skada. På dessa grunder har hovrätten fastställt rådstuvurättens utslag beträffande slutresultatet.

ÄNDRINGSSÖKANDE I HÖGSTA DOMSTOLEN

Almänna åklagaren har beviljats besvärstillstånd 29.9.1989. Åklagaren har yrkat att A döms till straff för bedrägeri begånget under synnerligen försvårande omständigheter. A har bemött åklagarens besvär.

HÖGSTA DOMSTOLENS AVGÖRANDE 21.8.1991

Domskäl

Kb A Marketing Ky med A som ansvarig bolagsman har 5.9.1984 inlämnat till Pedersöre domsagas arkiv ansökan om betalningsorder mot Ab B för en fordran på 363.000 mark jämte ränta och kostnader. Efter att meddelande om den ansökta betalningsordern 7.9.1984 givits har A 10.9.1984 som medlem i Ab B:s styrelse mottagit delgivningen av meddelandet varefter det sålunda delgivna meddelandet påföljande dag återställts till domsagan. Efter att sju dagar gått från delgivningen har som svaromål antecknats att gäldenären inte har motsatt sig betalningsordern. På grund härav har domhavanden 20.9.1984 utfärdat betalningsordern.

Ab B:s och kommanditbolagets ekonomiska mellanhavanden har vid tiden för betalningsorderförfarandet varit oklara. Ab B har kort därförinnan avvisat kommanditbolagets krav på betalning för de provisioner som ansökan om betalningsordern avsett. Detta har ägt rum med hänvisning till att de beställningar som debiteringen omfattat ännu inte lett till leverans, vilket rätten till provision förutsatt. Därtill har Ab B hos kommanditbolaget haft motfordringar som överstigit de fordrade provisionerna. Även detta har A känt till då han på kommanditbolagets vägnar ansökt om betalningsorder.

På grund av kommanditbolagets betalningskrav mot Ab B:s och A:s ställning såsom ansvarig bolagsman i kommanditbolaget har det förelegat en intressekonflikt mellan honom och aktiebolaget. Trots detta har A såsom styrelsemedlem i aktiebolaget låtit sig delges meddelandet om betalningsordern utan att se till att Ab B:s ansvariga ledning skulle ha fått del av meddelandet för att inom den föreskrivna tiden om sju dagar ha kunnat motsätta sig kommanditbolagets ansökan. Ab B har därmed i själva verket inte beretts möjlighet till detta, fastän det till det yttre tett sig så. Denna följd av sitt handlande måste A i varje händelse ha insett.

Genom det ovan beskrivna svikliga förfarandet har A i avsikt att bereda kommanditbolaget orättmätig fördel i egendom vilselett betalningsorderdomaren att utfärda en betalningsorder för en fordran, som varit åtminstone delvis grundlös och helt täckt av motfordringar. I och med utfärdandet av betalningsordern, som senare därtill utmynnat i utmätning av en 300.000 marks bankdeposition, har Ab B orsakats ekonomisk skada. Följaktligen skall A:s förfarande bedömas som bedrägeri.

Med beaktande av att kommanditbolagets betalningskrav vilat på beställningar som senare i alla fall delvis gett upphov till leveranser och därmed till rätt till provision och att bolagen 16.9.1987 ingått ett förlikningsavtal, vari kommanditbolagets skuld till Ab B på grund av ifrågavarande ekonomiska mellanhavanden avtalats vara 50.000 mark, skall omständigheterna vid bedrägeriets begående dock inte anses ha varit synnerligen försvårande.

Domslut

Häradsrättens och hovrättens utslag upphävs. Med förkastande av åtalet till övriga delar döms A med stöd av 36 kap. 1 § 1 mom. strafflagen (L 30.6.1972/498) för bedrägeri till sextio (60) dagsböter, motsvarande efter beräkning av dagsbotens belopp till 80 mark, till 4.800 marks böter. Med stöd av 16 § lagen om bestridande av bevisningskostnader med statens medel åläggs A att till staten ersätta 1.065 mark som av statens medel betalts åt ett vittne som hörts i rådstuvurätten.

I avgörandet deltog: justitieråden Salervo, Ådahl, Portin, Paasikoski och Krook